Känslor på papper existerar inte i mitt liv
Man känner sig så sämst när man sitter och beklagar sig för någon eller så. Det är nog mitt största problem. Jag kan känna så otroligt mycket, vilja säga så otroligt mycket, vilja skriva så otroligt mycket men jag kan inte. det tar stopp. Speciellt när folk säger att man ska skriva ner vad man känner,vill,tycker osv.
Varför skulle någon vilja ha mina problem på ett papper som sedan dokumenteras i någons hjärna och stannar. Jag kan inte låta någon ta hand om mina egna problem. Jag vill inte att någon ska ha mina känslor på ett papper som sedan stannar och kan tas upp när man minst anar det.
Someone: Kan du skriva ner vad du tänkte och kände när detta hände ?
Ja, det kan jag men jag vill inte att du ska ha det pappret.
Det är så mycket jag vill berätta.
Så mycket jag vill tala om för någon jag kan anförtro mig till.
Men i dagsläget finns det ingen sådan person i mitt liv.
Ingen som inte dömmer för vad man har att säga.
She's a maneater
Jag som är så duktigt på att blogga eller inte är tillbaka nu. Vatt helt kaotiskt sista tiden. Våran slutproduktion i Gehör A är inom räckhåll och det känns sådär. Det är bra planerat men så sjukt mycket som ska göras och den har premiär nästa onsdag. Jag spenderade Valborg hemma utan föräldrar med en kompis vid namn Jonte. mycket trevligt. Lördagen spenderades hos mamma med Ludvig och det gick väl inte direkt som planerat när jag plötsligt blev örfilad. Nu vet jag inte vad jag tänker o tycker. Min självmordsbenägna rumskompis kommer tillbaka i veckan så igår flyttade jag över alla mina saker till mitt nya rum. Idag har jag bara legat i sängen med världens huvudvärk men nu är det bättre så funderar på att gå o läsa lite sen kolla film. Mysigt Mysigt.
