Kan säga att kärlek är det jag både älskar och hatar mest. Jag hittade det äkta en gång då de i början kändes som att de skulle kunna hålla hur länge som helst men så växer man ifrån varandra och det slutar ändå rätt bra. I Sofie Löfquist´s tankar går denna meningen "Kär var det sista jag ville bli" och det är då de mest oväntade händer. Hittade den killen som fick mig känna det som någon annan kille aldrig någonsin gjort tidigare. Fattade inte vad som hände. Fattar inte hur just han kunde vara så mycket mer än någon annan. Fattar inte varför. Men mitt hjärta det fick han och jag ångrar det inte. Jag ångrar inte en sekund! Men allt de bra har ett slut och det fick tyvär detta också. Jag längtar tillbaka. Jag vill ha det som förut. men ett brustet hjärta är ett brustet hjärta men det enda jag vill är att han ska ligga bredvid mig när jag sover och bara vara min. Gillar inte Önsketänkande