Började ju jobba nästan precis då sommarlovet började och det kändes väl sådär. Men ju längre tiden gick och jobbdagarna blev färre så känns det faktiskt rätt okey. När jag tänker på att det förhoppningsvis blir en solresa men min älskling så känns det så värt att jobba. Dessutom behövde jag inte ens jobba själv denna sommaren utan har jobbat tillsammans men en tjej som heter Sandra och är hur sjysst som helst. Varför klaga?
Kan klaga lite på värmen som kände för att dyka upp förra veckan och ville döda mig. Men det överlevde vi i våra rosenbuskar. Denna veckan är jag ledig men hade dock lika gärna kunnat jobba eftersom alla andra gör det. Hjärtat fick lärlingplats och började igår. Jävlig som jag är så kändes det skönt att se honom gå upp medans jag fick sova några timmar till. Näst vecka + veckan därpå är det jobb igen, men då är jag antagligen själv vilket inte känns så roligt. Men men man går tänka på det positiva.


.

Sitter hemma och väntar på att tvätten kan bli klar så jag slipper de.
vid 17 tiden ska vi antagligen tll Oskars pappas farbror och äta (Krångligt det där med stor släkt, bara till att lära sig)